tisdag 13 januari 2015

Eldvittnet

Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium
och har i många år försörjt sig på att låtsas att
hon kan tala med de döda. En kväll i augusti
läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt
mord som skett på en sluten anstalt för unga
kvinnor med destruktivt beteende. Flora
Hansen bestämmer sig för att ringa polisen
och hävda att hon har kommit i kontakt med
den dödas ande.
Den tekniska undersökningen pekar entydigt
på att mördaren är en av de intagna, en snäll
och tystlåten flicka som rymde från anstalten
samma natt som mordet skedde. När Joona
Linna börjar undersöka hennes förflutna visar
det sig att hon inte alltid varit så snäll.
Joona har redan stannat längre på denna brottsplats
än vad någon annan kommissarie skulle göra.
Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste
se ytterligare någonting för att bli utsläppt från
detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj
som kan leda vidare, som kan föra tråden som en
nål.
Han ser på flickan i sängen. En svag värme
utstrålar fortfarande från den nakna huden.
Hennes händer ligger över ansiktet, som om
hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt
över henne och upptäcker att någonting har
fastnat under hennes vänstra pekfingernagel.
Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa
av en rubin.
Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det
är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda
korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger
sig inte, han lutar sig bara närmare, känner
den söta doften från henne och förstår
plötsligt vad det är han ser under nageln.
Jakten på förövaren tar gång på gång
våldsamma och oväntade vändingar. Varje
svar tycks bara leda till nya gåtor, och det
som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt.
Men trots att utredningen hamnar i en
återvändsgränd ignorerar polisen Flora
Hansens telefonsamtal. Först begär hon
pengar för sina upplysningar, men sedan
ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar