torsdag 17 september 2015

Morfar skrev inga memoarer

Gustav Fridolin berättar om den person som
stått honom närmast och vars namn han bär-
hans morfars. Det är en varm och insiktsfull
skildring av morfar Gustavs livsresa, från ett
arbetarliv i Fattigsverige till ett liv som ekiperare
i välfärdsstaten.
Gustav är nio år när han får veta att hans föräldrar
i själva verket är hans farföräldrar, och att hans nio
syskon egentligen är hans fastrar och farbröder.
Detta ögonblick kommer att prägla honom i resten
av hans liv. Han blir aldrig kvitt känslan av att ha
varit en olycka för sina föräldrar, och en extra börda
för sin farmor som tagit honom till sig. Han är
sjuklig och inte lika stark och händig som resten
av familjen. I stället har han läshuvud och är
musikalisk, och uppväxten hemma i byn i Göinge
präglas av dåligt självförtroende och ett sökande.
Så småningom tar han sig till fyrtiotalets Malmö.
Staden sjuder av framtidstro. Här får han arbete i
en klädbutik, precis som han en gång bestämt sig
för, han trotsar klasstabun och gifter sig med en
flicka från en fin familj, en omöjlighet bara något
decennium tidigare, och han får en lägenhet via
den kommunala bostadskön. Ett antal år senare
för livet honom tillbaka till Göinge, där han kan
förverkliga sin dröm om en egen herrekipering
och ge sin dotter helt andra förutsättningar än
de han själv hade.
Men vägen är långt ifrån rak och okomplicerad.
På ålderns höst, när Gustav tycker sig vara framme,
ställs familjen inför en katastrof. Det är också då,
när han står inför sin svåraste prövning, som han
får chansen att göra det som hans farföräldrar en
gång gjorde för honom: han får ta hand om sitt
yngsta barnbarn. Den Gustav som nu har skrivit
den här boken.

En intressant historia om hur en sjuklig, fattig pojke
från en liten skånsk by lyckas ta sig till
storstaden Malmö och så småning om bygga upp
en egen butik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar